Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik

År 1948 antogs FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, vilken utgör grunden för dagens omfattande globala och regionala nätverk för att skydda människors rättigheter. 

FN-medlemskapet förpliktigar

Som medlem i FN har Sverige enligt FN-stadgans artikel 55 och 56 en rätt och förpliktelse att vidta åtgärder i samarbete med organisationen för att främja allmän aktning och respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla, utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion.

Svenskt engagemang

Sverige visar ett stort engagemang för de mänskliga rättigheterna och vår utrikespolitik och vårt utvecklingssamarbete speglar våra förhoppningar om en värld där människor kan leva fria, utan fruktan och nöd. De mänskliga rättigheterna värnar om individens grundläggande behov och syftar till att garantera friheter och ge förutsättningar för ett drägligt liv för alla. Sverige anser att det är legitimt att reagera och påtala kränkningar av dessa rättigheter då förtryckta människor – just därför att de är förtryckta - sällan har möjlighet att själva hävda sina intressen.

Folkrättens betydelse

De mänskliga rättigheterna är en central del av folkrätten och Sverige fäster stor vikt vid att  alla stater, stora som små, respekterar folkrätten. Förtryck och kränkningar av individens rättigheter leder ofta, vilket inte minst visats av det senaste årtiondets händelser , till instabilitet och väpnad konflikt såväl inom som mellan länder, vilket påverkar den internationella freden och säkerheten. Vår strävan att främja respekten för de mänskliga rättigheterna har med andra ord också en säkerhetspolitisk bevekelsegrund.