CAT:s granskning (1996-11-15) i målet Tala mot Sverige

Ärendet rörde avvisning av en iransk medborgare till Iran. Klaganden påstod att han varit aktiv inom Mujahedin och att han under sin militärtjänstgöring fängslats och vid upprepade tillfällen utsatts för tortyr. Till styrkande av uppgifterna om denna tortyr åberopade klaganden läkarintyg enligt vilket han uppvisade ärr och märken som var förenliga med hans uppgifter. Kommittén noterade inledningsvis att det inte framgick av Statens invandrarverks och Utlänningsnämndens beslut att myndigheterna verkligen prövat huruvida en avvisning av klaganden skulle stå i överensstämmelse med artikel 3 i konventionen. Enligt kommitténs bedömning var de motsägelser som fanns i klagandens uppgifter inte heller av sådan art att de gav upphov till tvivel om uppgifternas allmänna trovärdighet, särskilt som det av den medicinska utredningen i ärendet framgick att klaganden led av PTSD. Med hänsyn härtill, och med beaktande av den allvarliga situationen beträffande mänskliga rättigheter i Iran, drog kommittén slutsatsen att Sverige hade en skyldighet enligt artikel 3 i konventionen att inte återsända klaganden till Iran.