CAT:s granskning (2002-05-08) i målet Karoui mot Sverige

Ärendet rörde avvisning av en tunisisk medborgare till hemlandet. Klaganden gjorde inför kommittén gällande att han vid ett återsändande till Tunisien riskerade att utsättas för tortyr på grund av sitt engagemang för partiet Al-Nahdha. Han uppgav att hans politiska verksamhet medfört att han vid upprepade tillfällen arresterats och dömts till fängelsestraff och hävdade att han vid varje sådant tillfälle utsatts för tortyr. Han påstod också att han efter ankomsten till Sverige i sin utevaro dömts till ett flerårigt fängelsestraff för bl.a. försök till uppvigling. Vid sin bedömning noterade kommittén att regeringen med hänvisning till ett antal motsägelser i de uppgifter klaganden lämnat inför de svenska myndigheterna funnit skäl att ifrågasätta hans trovärdighet. Kommittén fäste dock avseende vid de förklaringar som klaganden lämnat beträffande sin berättelse och hänvisade till sin allmänna uppfattning att helt korrekta uppgifter inte kan förväntas från personer som utsatts för tortyr. Kommittén fann det inte möjligt att verifiera äktheten av vissa av de handlingar som klaganden åberopat men ansåg att klaganden mot bakgrund av den tillförlitliga dokumentation som han åberopat i vissa andra avseenden (bl.a. viss medicinsk utredning och skrivelser från svenska sektionen av Amnesty International) skulle åtnjuta ”the benefit of the doubt”. Man ansåg således att klaganden lämnat tillräcklig information för att bevisbördan i målet skulle övergå på regeringen. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att klaganden enligt den medicinska utredningen tidigare utsatts för tortyr, till det fängelsestraff klaganden ådömts i sin utevaro och till hans politiska engagemang mot den sittande regeringen ansåg kommittén att det fanns grundad anledning att tro att klaganden vid ett återvändande till Tunisien riskerade att utsättas för tortyr. Kommittén drog därför slutsatsen att det skulle innebära en kränkning av artikel 3 i konventionen att avvisa honom dit.