CAT:s granskning (2003-11-14) i målet E.J.V.M. mot Sverige

Ärendet rörde avvisning av en medborgare i Costa Rica till hemlandet. Klaganden gjorde gällande att han vid ett återsändande till Costa Rica riskerade att utsättas för tortyr på grund av sitt engagemang inom vänsterrörelsen och i kampen för bönders rätt till mark. Han påstod också att han förföljdes för sin bisexuella läggning. Han uppgav att han sedan 1975 hade arresterats och fängslats vid en mängd tillfällen och även utsatts för tortyr. Kommittén noterade bl.a. den av regeringen framförda uppfattningen att situationen för de mänskliga rättigheterna hade förbättrats avsevärt sedan den tid då klaganden uppgav att han blivit torterad och det faktum att Costa Rica har erkänt den individuella klagorätten enligt artikel 22 i konventionen. Vidare noterades att situationen för bönder som var inblandade i marktvister hade förbättrats. Kommittén ansåg också att klagandens berättelse innehöll motsägelser och otydliga avsnitt och att det inte fanns tillräckligt med bevis för att styrka påståendena om tortyr. Vidare pekade kommittén på att den mest allvarliga händelsen enligt klaganden hade inträffat 1995 men att klaganden trots det inte lämnat landet förrän 1997. Sammantaget ansåg därför kommittén att klaganden inte hade visat att det förelåg grundad anledning att tro att han skulle riskera tortyr om han måste återvända till Costa Rica och att en verkställighet av avvisningsbeslutet således inte skulle utgöra någon kränkning av artikel 3 i konventionen.