CAT:s granskning (2003-11-17) i målet Attia mot Sverige

Ärendet rörde avvisning av en egyptisk medborgare till hemlandet. Klaganden hade sökt asyl i Sverige tillsammans med sin familj. Efter att ha inhämtat yttrande från Säkerhetspolisen överlämnade Migrationsverket ärendet till regeringen. Regeringen gjorde bedömningen att det fanns skäl att inte bevilja asyl men att en avvisning inte kunde ske utan en försäkran från Egypten om att familjen skulle komma att behandlas på ett sätt som var förenligt med Sveriges internationella åtaganden enligt bl.a. FN:s konvention mot tortyr m.m. Sedan erforderliga garantier inhämtats avslog regeringen begäran om asyl avseende hela familjen. Beslutet verkställdes samma dag såvitt avsåg klagandens make, som i Egypten omedelbart togs i fängsligt förvar. Klaganden själv stannade kvar i Sverige med makarnas barn. Klaganden gjorde gällande inför kommittén att hon, trots garantierna, riskerade att utsättas för tortyr i hemlandet på grund av anknytningen till maken. Hon hävdade att de egyptiska myndigheterna var av uppfattningen att hon besatt värdefull information om makens påstådda terroristaktiviteter. Kommittén konstaterade att den åberopade anknytningen till maken och dennes verksamhet i sig inte utgjorde tillräcklig grund för klagomålet. Med hänsyn till att nästan två år förflutit sedan avvisningsbeslutet fann kommittén vidare att de aktuella garantierna, som omfattade även klaganden, var tillfredställande. Vid den bedömningen beaktades att garantiernas efterlevnad vid tiden för kommitténs beslut övervakades av svenska myndigheter på plats i Egypten genom regelbundna besök av maken i fängelset. Hänsyn togs också till de förpliktelser Egypten har såsom part till FN:s konvention mot tortyr m.m. Mot denna bakgrund kom kommittén fram till att det för närvarande inte förelåg någon grundad risk för att klaganden personligen skulle komma att utsättas för tortyr om hon återsändes till Egypten. Således hade Sverige ingen skyldighet att avstå från att avvisa klaganden till hemlandet.