Rättsstaten och mänskliga rättigheter

Det internationella arbetet för de mänskliga rättigheterna lyfter alltmer fram vikten av en rättsstat för att skydda de mänskliga rättigheterna. Rättsstatsprincipen innebär att ingen får stå över eller under lagen, att staten är skyldig att följa gällande rätt och att det finns garantier mot missbruk av statsmakten. Dessutom krävs att lagar stiftas och tillämpas utan diskriminering och med respekt för mänskliga rättigheter. Det krävs också ett fungerande rättsväsende som alla har tillgång till, det vill säga okorrumperade poliser och åklagare, oberoende advokater samt en obunden och opartisk domarkår.

Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har alla människor rätt till en rättvis och offentlig prövning inför en opartisk och självständig domare.

För att garantera skyddet för de mänskliga rättigheterna i det nationella rättssystemet innehåller de internationella konventionerna en rad föreskrifter som tillsammans slår vakt om rättssäkerheten. Bland dessa ingår rätten till likhet inför lagen, rätten att få anklagelser om brott utredda och prövade i domstol inom rimlig tid, förbudet mot godtyckligt frihetsberövande liksom rätten till en korrekt och opartisk rättegång. 

Förbud mot godtyckligt frihetsberövande
Förbudet mot godtyckligt frihetsberövande innebär att varje frihetsberövande ska ha stöd i lag och vara beslutat av domstol, nämnd eller motsvarande organ. Lagen i sig ska vara utformad i enlighet med internationellt överenskomna normer.

Rätten att få anklagelser om brott prövade i domstol
Utan möjlighet att anmäla övergrepp och få dem prövade i domstol blir den enskildas rättigheter inte mycket värda. Enligt artikel 8 och artikel 14 i konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna och artikel 6 och artikel 13 i Europakonventionen har alla rätt att få sin sak prövad inom rimlig tid och inför en opartisk domstol.