Lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck

Diskriminering av människor på grund av sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck står i strid med den grundläggande principen om alla människors lika värde och rättigheter.

Sverige har en pådrivande roll
Sverige verkar aktivt för att alla länder ska avkriminalisera sexuella kontakter mellan samtyckande vuxna personer av samma kön och att skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet införs. Bland annat lyfter Sverige fram situationen för hbt-personer i dialog med andra länder och inom ramen för den universella granskningen i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Sverige och EU agerar också genom uppvaktningar och offentliga uttalanden mot lagförslag som medför diskriminering av hbt-personer eller förföljelse av personer som försvarar de mänskliga rättigheterna med koppling till dessa frågor.

Hbt-frågor i Sverige
Arbetet med att säkerställa hbt-personers rättigheter i Sverige har skett, och sker, genom en rad olika insatser inom olika delar av samhället. Trots detta drabbas fortfarande hbt-personer av diskriminering och andra kränkningar i det svenska samhället. Detta är oacceptabelt och regeringen har därför intensifierat och stärkt arbetet för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck.

En strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck
2014 presenterade  regeringen för första gången en samlad strategi med långsiktiga insatser för att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Strategin ger en översiktlig bild av situationen för hbt-personer i Sverige i dag och över de insatser som vidtagits för att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck. Genom strategin ges arbetet en mer samlad och långsiktig form med ett antal centrala fokusområden och identifierade strategiska myndigheter. De fokusområden som strategin omfattar är:

  • Våld, diskriminering och andra kränkningar
  • Unga hbt-personer
  • Hälsa, vård och sociala tjänster
  • Privat- och familjeliv
  • Kulturområdet
  • Civila samhället

I strategin aviseras också uppdrag till myndigheter samt förstärkta insatser i syfte att höja medvetenheten och kunskapen avseende frågor som berör hbt-personers levnadssituation.

Läs hbt-strategin

Diskrimineringslagen
Den 1 januari 2009 trädde en ny diskrimineringslag i kraft i Sverige där de tidigare sju diskrimineringslagarna slogs samman till en lag. Till de redan befintliga diskrimineringsgrunderna, där sexuell läggning var en, lades också två nya - ålder och könsöverskridande identitet eller uttryck.

Samtidigt slogs de tidigare fyra ombudsmannamyndigheterna, inklusive Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO), samman till en myndighet – Diskrimineringsombudsmannen, som ska svara för tillsynen över att den nya lagen följs.

Genom den nya lagen infördes skydd mot diskriminering på samhällsområden där förbud mot diskriminering tidigare inte funnits i lag, nämligen offentlig anställning, värnplikt och civilplikt, all utbildningsverksamhet, allmän sammankomst och offentlig tillställning.

Läs mer om diskrimineringslagen

Frågor rörande ändrad könstillhörighet
Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall trädde i kraft den 1 juli 1972 och har med några undantag varit oförändrad sedan dess. Lagen har justerats och den som vill ändra juridisk könstillhörighet behöver från och med den 1 januari 2013 inte längre vara svensk medborgare och ogift, det räcker att vara folkbokförd i Sverige. Utländska domar och beslut om ändrad könstillhörighet ska under vissa förutsättningar vara giltiga i Sverige. Den 1 juli 2013 upphävdes även kravet på sterilisering för ändrad könstillhörighet.

Regeringen satsade 23 miljoner kronor under 2012-2014 för att öka kunskapen och samordningen inom den del av vården som rör utredningar, vård och behandling av personer med transsexualism.

I april 2014 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att utreda konsekvenserna av den nuvarande åldersgränsen för juridisk ändring av könstillhörigheten, och ta ställning till en eventuell ändring av åldersgränsen.

Faktablad: Nya regler om ändrad könstillhörighet

Familjerättsfrågor
Sedan 2003 har registrerade partners kunnat prövas som adoptivföräldrar på samma sätt som gifta par av olika kön och när äktenskapsbalkens bestämmelser könsneutraliserades 2009 fick även gifta samkönade par möjlighet att prövas som adoptivföräldrar. För kvinnor i samkönade förhållanden gäller sedan 2005 att assisterad befruktning med donerade spermier får utföras när en kvinna är gift, registrerad partner eller sambo med en annan kvinna. Makan, partnern eller sambon ska tillsammans med den befruktade kvinnan anses vara förälder till det barn som föds, förutsatt att hon har samtyckt till behandlingen och att det är sannolikt att barnet har avlats genom denna.

Regeringen beslutade i juni 2013 att ge en särskild utredare i uppdrag att överväga olika sätt att utöka möjligheterna för ofrivilligt barnlösa att kunna bli föräldrar. I uppdraget ingår bl.a. att lämna förslag som ger ensamstående möjlighet till assisterad befruktning i motsvarande utsträckning som för gifta par och sambor samt att ta ställning till om surrogatmoderskap ska tillåtas i Sverige, med utgångspunkten att detta i sådant fall ska vara altruistiskt. I uppdraget ingår också att ta ställning till om äggdonation inom ett äktenskap eller samboskap ska tillåtas samt att ta ställning till om föräldraskapet för den kvinna i ett samkönat äktenskap eller samboskap som inte har fött barnet ska kunna fastställas även i de fall assisterad befruktning har skett utomlands eller i egen regi. Den del av uppdraget som avser ensamståendes möjlighet till assisterad befruktning redovisades den 14 maj 2014 med slutsatsen att ensamstående bör ha samma möjlighet till assisterad befruktning som par. Uppdraget i övrigt ska redovisas senast den 15 december 2015.

Faktablad: Könsneutrala äktenskap och vigsel

Hbt-frågor inom FN
FN:s konventioner om mänskliga rättigheter är grunden för nationellt och internationellt skydd för homo-, bisexuella eller transpersoners (hbt-personer) åtnjutande av de mänskliga rättigheterna.

Sexuell läggning anges inte uttryckligen som diskrimineringsgrund i artikel 26 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har emellertid fastslagit att artikel 26 även omfattar homo- och bisexuella (t.ex. i fallet Toonen v. Australia). FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter framhöll under 2009 (i sin General Comment no. 20) att såväl sexuell läggning som könsidentitet omfattas av diskrimineringsskyddet i artikel 2 (2) i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Sverige och övriga EU-stater strävar efter att dessa tolkningar successivt ska bli mer allmänt accepterade av alla världens stater, liksom att frågan om sexuell läggning och könsidentitet diskuteras i olika internationella sammanhang.

Det var en historisk framgång när FN:s råd för mänskliga rättigheter den 17 juni 2011 antog en resolution som betonar alla människors lika värde och rättigheter oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Resolutionen uttrycker även djup oro för det våld och den diskriminering som drabbar människor på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet och begärde samtidigt en studie från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Studien publicerades den 15 december 2011 och visar att hbt-personer runt om i världen utsätts för grova hatbrott som dödsmisshandel och tortyr. I många länder är homosexualitet kriminaliserat och människor fängslas och diskrimineras i arbetslivet och inom utbildningssystemet. Högkommissarien för mänskliga rättigheter säger i rapporten att ”våldet som drabbar hbt-personer ofta är betydligt grövre och mer ondskefullt jämfört med andra typer av hatbrott” och att ”[d]et finns ett mönster av övergrepp av hbt-personers rättigheter som kräver en reaktion”. Rapporten diskuterades vid en paneldiskussion i MR-rådet i Geneve den 7 mars 2012.

Sverige har flera gånger även lagt fram en resolution om utomrättsliga avrättningar i FN. I resolutionen tas såväl sexuell läggning som könsidentitet upp.

Läs FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheters studie

Läs FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheters skrift "Born free and equal"

Europakonventionen
I artikel 14 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen), som föreskriver ett förbud mot diskriminering som är begränsat till de i konventionen och tilläggsprotokollen garanterade fri- och rättigheterna, anges inte uttryckligen sexuell läggning eller könsidentitet som diskrimineringsgrund. Av praxis från Europadomstolen framgår emellertid att artikeln – i kombination med andra artiklar i konventionen – har ansetts vara tillämplig då en person diskrimineras på grund av sin sexuella läggning eftersom diskrimineringsgrunderna inte är uttömmande. Europakonventionen gäller som lag i Sverige.

Hbt-frågor inom EU
Europeiska unionens råd har enligt artikel 13 i EG-fördraget möjlighet att vidta åtgärder för att bekämpa diskriminering bland annat på grund av sexuell läggning. Den 27 november 2000 antogs rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, vilket bland annat innefattar ett förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Skyddet mot diskriminering på grund av kön (inklusive personer som avser att ändra eller har ändrat sin könstillhörighet), ras eller etniskt ursprung, är dock än så länge mer långtgående än motsvarande skydd för t.ex. sexuell läggning.

Europeiska kommissionen föreslog 2009 ett nytt direktiv, som omfattar förbud mot diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Förbudet ska gälla på flera samhällsområden, t.ex. social trygghet, hälso- och sjukvård och utbildning. Sverige arbetar aktivt för att antidiskrimineringsdirektivet är så brett som möjligt och att det säkerställer samma nivå av skydd mot diskriminering oavsett diskrimineringsgrund.

Av artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna framgår att diskriminering på grund av bland annat sexuell läggning är förbjuden.

Sverige har tillsammans med ett antal andra medlemsstater framfört oro över situationen för hbt-personer i Europa och även skrivit ett gemensamt uttalande riktat till EU-kommissionen där behovet av en sammanhållen strategi gällande hbt-personers rättigheter påtalas.

I maj 2014 arrangerade Sverige och Malta tillsammans IDAHO Forum. Över 200 delegater från cirka 20 länder deltog. Deltagarna bestod av regeringsrepresentanter tillsammans med representanter för vissa myndigheter och universitet samt flertalet representanter från civila samhället. 17 länder undertecknande forumets slutdokument, ”IDAHO Declaration of Intent” där signatärerna förklarar sin avsikt att ytterligare förbättra situationen för hbt-personers rättigheter nationellt och internationellt.

Läs mer om IDAHO Forum på konferensens webbplats

Även Europaparlamentet har engagerat sig i hbt-frågor. I januari 2014 röstade EU-parlamentet igenom den så kallade Lunacek-rapporten om hbt-personer rättigheter.

Läs rapporten på Europaparlamentets webbplats

Hbt-frågor inom Europarådet
Inom ramen för samarbetet i Europarådet har Sverige haft en pådrivande roll i arbetet för att ta fram och för att anta en rekommendation om skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Rekommendationen antogs av ministerkommittén den 31 mars 2010. Det är första gången någonsin som ett internationellt dokument uttryckligen fastställer rättigheter för hbt-personer. Rekommendationen innebär i korthet att hbt-personers rättigheter görs mer synliga och tydliga. Genom rekommendationen kan enskilda enklare peka på de rättigheter som gäller inom exempelvis privat- och familjeliv, utbildning, arbete, hälsa och organisationsfrihet. Under 2013 har flertalet medlemsländer, däribland Sverige, återrapporterat status för genomförandet av rekommendationen.

Sverige har även som ett av åtta länder inom Europarådet drivit och delfinansierat ett projekt som syftar till att konkret förbättra situationen för hbt-personer i några av Europarådets stater.

Läs ministerkommitténs rekommendation

Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter
Den 23 juni 2011 lanserade Europarådets dåvarande kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, en rapport om situationen för hbt-personer i Europa ”Discrimination on grounds of sexual orientation and gender identity in Europe”. Förutom en lägesbeskrivning innehåller den också rekommendationer till stater om åtgärder för att förbättra situationen för hbt-personer. Den nuvarande kommissionären, Nils Muzinieks, fortsätter detta arbete genom att ofta ta tydlig och stark ställning mot diskriminering av hbt-personer.

Läs Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheters rapport

 

 

  

Statsbidrag till Hbt-organisationer

Ett nytt bidragssystem infördes under 2008 för organisationer som arbetar för att stärka ställningen i samhället för homosexuella, bisexuella eller personer med könsöverskridande identitet eller uttryck. Medlen fördelas av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.

Yogyakartaprinciperna

Yogyakartaprinciperna om tillämpning av det internationella skyddet för de mänskliga rättigheterna vad gäller sexuell läggning och könsidentitet antogs vid ett expertmöte vid Gadjah Mada universitetet i Yogyakarta, Indonesien, den 6–9 november 2006.