Rätten till liv - dödsstraffet

Foto: UN Photo/Eskinder Debebe

I artikel 3 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna sägs att "Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet." Enligt artikel 6 konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter ska rätten till liv garanteras genom lag. Samma artikel förbjuder stater att godtyckligt beröva människor deras liv. Europakonventionens artikel 2 innehåller liknande bestämmelser om rätten till liv.

Dödsstraffet
Det finns ännu inget generellt förbud mot dödsstraffet i folkrätten. Det finns dock ett antal begränsningar för dess tillämpning och en tydlig anmodan om att sträva mot dödsstraffets totala avskaffande. Relevanta normer är artikel 3 i den allmänna förklaringen om rätten till liv och artikel 6 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, också den om rätten till liv. FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) har antagit rekommendationer om garantier för personer som är dömda till döden.

Efter ett uppehåll på tio år har FN:s generalförsamlings tredje utskott de senaste åren antagit resolutioner som uppmanar alla länder som fortfarande har kvar dödsstraffet att införa ett moratorium för avrättningar med sikte att helt avskaffa dödsstraffet. Stater anmodas också att rapportera till generalsekreteraren om hur man tillämpar rättssäkerhetsgarantier för de personer som ställs inför dödsstraffet och att offentliggöra information om hur man tillämpar dödstraffet. Resolutionerna har lagts fram av en grupp länder från alla världsdelar, i vilken EU har varit pådrivande.

Frågan om dödstraffets avskaffande möter fortfarande stort motstånd bland FN:s medlemsländer och resolutionerna har genererat ett antal fientliga ändringsförslag liksom omröstningar. Antalet nejröster har dock minskat medan antalet medförslagsställare ökat. FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna (numera ersatt av FN:s råd för de mänskliga rättigheterna) har också antagit resolutioner om dödsstraffet, senast 2005. Rådet har därefter också begärt rapporter från generalsekreteraren om dödsstraffets tillämpning. 

Foto: UD

Barn och dödsstraff
Det finns normer inom folkrätten för tillämpning av dödsstraffet på minderåriga. Enligt artikel 6  i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter får ingen dömas till döden för brott begångna innan man fyllt arton år. Samma förbud uppställs i FN:s barnkonvention, artikel 37.

Det andra fakultativa protokollet till FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna stadgar ett förbud mot dödsstraffet i fredstid. Detta protokoll har tillträtts av en dryg fjärdedel av FN:s medlemsstater. Situationen är betydlig mer positiv i Europa där nästan alla stater har tillrätt det sjätte tilläggsprotokollet till Europakonvention som förbjuder dödsstraff i fredstid. Det trettonde tilläggsprotokollet till Europakonventionen, som 2002 antogs på svenskt initiativ, utsträcker detta förbud till att gälla under alla omständigheter, alltså även i krigstid.

Ett omänskligt straff
Sverige har sedan många år aktivt verkat på det internationella planet för att dödsstraffet helt ska avskaffas. Enligt svensk uppfattning är dödsstraffet ett omänskligt, grymt och oåterkalleligt straff som inte har någon plats i en modern rättsordning och dess avskaffande utgör en prioriterad uppgift för regeringen i arbetet med att främja och öka respekten för de mänskliga rättigheterna. Från svensk sida arbetar vi aktivt med att förmå stater som fortfarande har dödsstraffet i sin lagstiftning att ändra inställning. Detta arbete bedrivs både inom olika multilaterala fora, främst i FN men också i Europarådet och inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) samt i bilaterala kontakter. Mycket av arbetet samordnas numera inom EU i enlighet med de riktlinjer för agerande mot dödsstraffet gentemot tredje land som antogs av EU:s Allmänna råd i juni 1998. EU:s allmänna råd har också antagit föreskrifter om handel med varor som kan användas för utförande av dödstraff, tortyr eller annan grym eller omänsklig behandling eller bestraffning.

Avrättningar utan rättegång
Utomrättsliga och godtyckliga avrättningar och hot om sådana övergrepp förekommer idag i alla världsdelar, enligt FN:s särskilda rapportör för dessa frågor. Avrättningarna utförs ofta med en regerings goda minne utanför lagens ram av ett lands polis- och säkerhetsstyrkor, eller andra personer eller grupper som samarbetar med eller tolereras av landets regering och är således ett brott mot rätten till liv. Sverige driver sedan ett tiotal år en resolution om summariska avrättningar i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna, liksom tillsammans med de övriga nordiska länderna i generalförsamlingens tredje utskott.

• Riktlinjer för EU:s politik gentemot tredje land i fråga om dödsstraffet