Allmänna frågor om mänskliga rättigheter

  • För vem gäller de mänskliga rättigheterna?

    Information om vem som omfattas av de mänskliga rättigheterna hittar du här

  • Vilka är de mänskliga rättigheterna?

    "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter." Så inleds FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. De rättigheter som inryms i den allmänna förklaringen innehåller, enkelt uttryckt

    1. de grundläggande friheterna, såsom rätten att hysa eller uttrycka åsikter, att utöva en religion, att bilda eller gå med i en organisation eller att anordna möten
    2. rätten till skydd mot övergrepp, till exempel rätten att inte bli godtyckligt arresterad eller utsättas för tortyr
    3. rättigheter för att tillgodose de grundläggande behoven, till exempel rätten till en tillfredsställande levnadsstandard, till hälsovård och till utbildning.

    De mänskliga rättigheterna är universella. De gäller över hela världen, oavsett land, kultur eller specifik situation. Rättigheterna gäller alla människor, utan åtskillnad. De är också odelbara, det vill säga de är beroende av varandra och har ingen inbördes rangordning.

    Rättigheterna har under åren slagits fast och utvecklats i ett antal internationella överenskommelser.

    Mer infomation om vilka de mänskliga rättigheterna är hittar du här

  • Hur väljs rådets medlemmar och hur lång är mandatperioden?

    Rådet kommer att ha 47 medlemmar, som väljs för tre år. Valet sker i FN:s generalförsamling. Det första valet skedde den 9 maj 2006 i New York. Alla FN:s medlemsstater är valbara till rådet men vid valet av medlemmar skall särskild vikt fästas vid hur kandidaterna bidragit till att främja och respektera de mänskliga rättigheterna samt om de gjort särskilda åtaganden på MR-området (s k pledges).

    De 47 platserna ska fördelas mellan de fem geografiska grupperna i FN.

    Denna praxis är mycket vanlig i olika FN-organ (även expertorgan). Sverige motsatte sig aldrig att det skulle råda geografisk fördelning mellan medlemmarna i det nya rådet. Sverige arbetar med de mänskliga rättigheterna utifrån förståelsen att alla mänskliga rättigheter är universella och odelbara - inställningen är att det inte skulle finnas någon vits med att ha ett organ i ett internationellt forum, som skall arbeta med hela världen som arbetsfält, där inte geografisk representation från hela världen är tillförsäkrad.

    För inval till rådet krävs stöd av en absolut majoritet av FN:s medlemmar. Det innebär att en majoritet av FN:s samtliga medlemmar aktivt måste närvara vid valet och rösta ja för att en kandidat skall bli invald. Eftersom det finns 191 medlemmar i FN behöver man med andra ord minst 96 ja-röster för att bli invald.

  • Var hålls MR-rådets möten och vem får delta?

    Rådets första möte ägde rum den 19-30 juni 2006 i Genève, som är den plats där rådet har sitt säte. Enligt ett beslut som togs i generalförsamlingen skall rådet hålla åtminstone tre sessioner per år om sammanlagt minst tio veckor. Därutöver kan rådet sammankallas med kort varsel för att ta sig an brådskande MR-situationer. Enskilda organisationer skall ges samma rätt till deltagande som de hittills haft inom ramen för kommissionen för mänskliga rättigheter.

    Läs mer på MR-rådets webbplats

  • Vad är mänskliga rättigheter?

    Rättigheterna tillhör individen och staten ska se till att de respekteras.

    De mänskliga rättigheterna reglerar förhållandet mellan staten och enskilda människor. De mänskliga rättigheterna innebär därför att  statens makt över individen begränsas, och slår samtidigt fast att staten har skyldigheter gentemot individen. 

    De mänskliga rättigheterna gäller för alla och envar, oavsett kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, politisk uppfattning, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person. 

    De mänskliga rättigheterna innebär att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De mänskliga rättigheterna är universella. De gäller över hela världen, oavsett land, kultur eller specifik situation.

    Läs mer om de mänskliga rättigheterna

  • Får rättigheterna begränsas?

    De mänskliga rättigheterna gäller i princip alltid. Vissa av reglerna om mänskliga rättigheter innehåller emellertid bestämmelser som gör det möjligt för stater att under vissa förutsättningar och på vissa villkor inskränka den enskildes rätt att utöva eller åtnjuta rättigheterna. Det gäller till exempel de olika opinionsfriheterna (tanke-, samvets-, yttrande-, åsikts-, förenings- och församlingsfrihet).

    En rättighet kan begränsas om det görs genom lag och om det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till vissa faktorer såsom den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen, hälsa och moral samt andras fri- och rättigheter. Brottet hets mot folkgrupp är ett exempel på där svensk lagstiftning begränsar den enskildes yttrandefrihet för att skydda en annan enskilds rättighet.

    Vissa rättigheter får dock aldrig inskränkas. Exempelvis får man enligt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och enligt Europakonventionen aldrig inskränka individens skydd mot att utsättas för tortyr.

    När det gäller de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna ger FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter utrymme för att förverkliga dem successivt allteftersom landets resurser gör det möjligt. Ingen diskriminering får ske i människors tillgång till dessa rättigheter.

  • Vem bestämmer vilka de mänskliga rättigheterna är?

    Rättigheterna har skapats gemensamt av staterna, dvs länderna och deras regeringar.

    I regel är det inom ramen för olika internationella organisationer som FN och Europarådet som rättigheterna tecknats ned. Enskilda organisationer, t ex Rädda barnen, är ofta viktiga påtryckare och samtalspartner till staterna. 

    Men det är länderna som formellt antar de internationella dokument där rättigheterna slås fast.

    Förenta nationerna
    Inom FN:s ram har det under åren utarbetats en rad dokument som behandlar mänskliga rättigheter. År 1948 kom den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och 1966 konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. 

    FN har sedan utarbetat flera andra konventioner, bland annat om förbud mot tortyr, rasdiskriminering och om diskriminering mot kvinnor samt om barnets rättigheter. 

    Europarådet i Strasbourg
    Samtidigt med utvecklingen av FN:s system för att främja mänskliga rättigheter har regionala system vuxit fram i olika delar av världen. I Europa finns till exempel en europeisk konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Den är numera lag i Sverige. 

    Regionala människorättskonventioner finns också i Afrika och Amerika.

    Läs mer om FN och Europarådet under Vem gör vad?

  • Vilka internationella organisationer arbetar med de mänskliga rättigheterna?

    Förenta Nationerna (FN) är den viktigaste globala aktören när det gäller de mänskliga rättigheterna.

    Inom FN finns ett antal organ som arbetar med specifika frågor om de mänskliga rättigheterna, exempelvis, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (UNHCHR), FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), FN:s kvinnofond (UNIFEM), FN:s barnfond (UNICEF) och Internationella arbetsorganisationen (ILO).

    Andra viktiga internationella organisationer i arbetet för mänskliga rättigheter är Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europeiska unionen (EU). 

    Även internationella enskilda organisationer, som till exempel Amnesty International, Human Rights Watch och Rädda Barnen spelar en viktig roll i arbetet för de mänskliga rättigheterna.

    Läs mer om internationella organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter

  • Vad händer om de mänskliga rättigheterna inte respekteras?

    Det är enbart stater som internationellt kan ställas till svars för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

    De mänskliga rättigheterna reglerar förhållandet mellan staten och enskilda. Staten ska se till att individens rättigheter tillgodoses. Det betyder bland annat att det enbart är stater som internationellt kan ställas till svars för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

    Varje land har ett ansvar att se till att de mänskliga rättigheterna omsätts i praktiken genom ett fungerande rättsväsende, lagstiftning, undervisning, socialt stöd, med mera. Om en kränkning av de mänskliga rättigheterna sker är det i första hand den aktuella statens ansvar att se till att den enskilde får upprättelse. Men de mänskliga rättigheterna är en internationell angelägenhet och det är därför fullt legitimt för andra stater att framföra åsikter om och försöka påverka situationen i olika länder där rättigheterna kränks. Ett sådant tillfälle är exempelvis när FN:s råd för mänskliga rättigheter har möte.

    Till FN:s sex centrala konventioner (se även frågan "Vilka är de centrala överenskommelserna om de mänskliga rättigheterna") om mänskliga rättigheter har särskilda övervakningskommittéer knutits. Kommittéerna granskar staternas tillämpning av konventionerna och kan i vissa fall även utreda klagomål från enskilda. Att en kommitté har uttalat att en stat gjort sig skyldig till en kränkning av de mänskliga rättigheterna kan innebära en stor internationell prestigeförlust.

    I Europa och i Amerika har staterna enats om att skapa internationella domstolar som efter klagomål från enskilda avgör om en kränkning av de mänskliga rättigheterna ägt rum. Europadomstolen i Strasbourg är ett exempel. Domstolarnas domar är bindande för staterna. Det innebär att staten är skyldig att rätta sig efter domen, till exempel genom att ändra nationell lagstiftning eller betala ut skadestånd till den som har utsatts för en kränkning.

    Enskilda individer, organisationer, företag och andra som lever och verkar inom staterna är skyldiga att under landets lagar respektera andra människors rättigheter. När någon som inte företräder staten bryter mot de begränsningar av handlingsfriheten som gäller i staten ska detta därför i första hand ses som ett brott mot landets lagstiftning, även om lagen ger uttryck för de mänskliga rättigheterna.

    Därutöver har krigstribunaler upprättats på FN:s initiativ, för att åtala och döma personer som begått brott mot mänskligheten i Rwanda, forna Jugoslavien och Sierra Leone. Vidare har en permanent internationell brottsmålsdomstol nyligen inrättats vars syfte är att döma för brotten folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i de fall brottet inte utreds eller en förbrytare inte åtalas i en stat.

  • Hur övervakas de mänskliga rättigheterna?

    FN:s råd för mänskliga rättigheter och kommittéer inom FN och Europarådet är exempel på övervakningen av hur länderna följer de konventioner som de undertecknat. Det finns också internationella domstolar som tar sig an konkreta fall. Enskilda organisationer, t ex Amnesty, är också viktiga övervakare.

    FN har antagit sex centrala konventioner om mänskliga rättigheter. För att övervaka respekten för dem har staterna i flera fall skapat en kommitté knuten till en viss konvention. 

    Kommittéerna består av experter som utses av staterna. Övervakningen innebär normalt att kommittén granskar rapporter från staterna om tillämpningen av konventionen. 

    Klagomål från enskilda personer
    I vissa fall kan kommittén också utreda klagomål från enskilda om kränkningar av konventionens rättigheter. Kommittéerna har inte makt att tvinga staterna att följa besluten, men ett beslut av en kommitté om att en stat gjort sig skyldig till en kränkning av de mänskliga rättigheterna kan innebära en stor internationell prestigeförlust. 

    Europadomstolen och inter-amerikanska kommissionen
    I två regioner i världen har staterna enats om att skapa internationella domstolar som genom bindande beslut avgör om en kränkning av de mänskliga rättigheterna ägt rum. Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna kan på initiativ av enskilda personer ta upp fall av påstådda kränkningar av den europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med tilläggsprotokoll. 

    På den amerikanska kontinenten kan enskilda personer vända sig till den inter-amerikanska kommissionen, som i sin tur kan gå vidare med ett fall till den inter-amerikanska domstolen. Även i Afrika finns en kommission som enskilda kan vända sig till för att klaga över påstådda människorättskränkningar. 

    FN:s MR-råd
    Också om staterna inte skrivit på någon konvention om mänskliga rättigheter finns möjlighet att granska deras agerande. Inom FN:s ram spelar rådet för mänskliga rättigheter en central roll för att följa upp de mänskliga rättigheterna i ett enskilt land. Sverige anser att det är legitimt för varje stat som är medlem i FN att reagera mot att andra länder kränker de mänskliga rättigheterna. Arbetet för de mänskliga rättigheterna är ett av FN:s mål och därmed ett gemensamt ansvar för medlemsstaterna. 
    Läs mer om MR-rådets granskningar av enskilda länder

    Internationella domstolar
    På FN:s initiativ har även krigstribunaler upprättats för att åtala och döma personer som begått brott mot mänskligheten, t ex i Rwanda och i forna Jugoslavien. 

    Det finns också en permanent internationell brottsmålsdomstol vars syfte är att döma brott mot mänskligheten i de fall förbrytare inte åtalas av en nationell domstol. 

    Enskilda organisationer
    Även enskilda organisationer har en viktig roll när det gäller att övervaka och påtala kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
    Läs mer under Vem gör vad?

  • Vilka är de centrala konventionerna om de mänskliga rättigheterna?

    De centrala konventionerna om mänskliga rättigheter finns att läsa här