Europadomstolens domar i mål mot Sverige

Europadomstolens domar är rättsligt bindande för den berörda staten. I domen fastställer domstolen om staten brutit mot konventionen eller ej.

Domstolen är dock inte någon överinstans till nationella domstolar och myndigheter. Den kan alltså inte ändra eller undanröja ett beslut fattat av en nationell myndighet eller domstol. Om domstolen har funnit att en kränkning av konventionen har ägt rum, kan den döma ut ett skadestånd till klaganden.

Domstolens domar gäller inte omedelbart från det att de meddelats, utan båda parter har en möjlighet att inom tre månader begära ny prövning inför domstolen i stor sammansättning (Grand Chamber, 17 domare). Domstolen avgör utifrån målets principiella betydelse om prövning i stor sammansättning krävs. Om en sådan prövning inte begärs eller inte beviljas kommer domen att vinna laga kraft. Domar mot Sverige som har vunnit laga kraft redovisas nedan (på engelska). Ett urval av domar i svensk översättning tillhandahålls via Domstolsverkets hemsida.

  • Europadomstolens dom (2014-04-03) i målet A.A.M. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden till Irak. Europadomstolen meddelade dom i målet den 3 april 2014 och fann med röstsiffrorna sex mot ett att en utvisning av klaganden till Irak inte skulle innebära någon kränkning av artikel 3 i konventionen, främst eftersom klaganden ansågs ha möjlighet att bosätta sig i en annan del av landet än sin hemregion (det så kallade interna flyktalternativet). Domen, som är offentlig, vann laga kraft den 3 juli 2014.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2013-12-19) i målet T.K.H. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artiklarna 2 och 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden till Irak. Europadomstolen meddelade dom i målet den 19 december 2013 och fann med röstsiffrorna sex mot ett att en utvisning av klaganden till Irak inte skulle innebära någon kränkning av artiklarna 2 eller 3 i konventionen, främst eftersom klaganden inte ansågs ha gjort sannolikt att han riskerade att utsättas för behandling i strid med artiklarna 2 och 3 i konventionen om han utvisades till Irak.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2013-12-19) i målet T.A. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artiklarna 2 och 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden till Irak. Europadomstolen meddelade dom i målet den 19 december 2013 och fann med röstsiffrorna fem mot två att en utvisning av klaganden till Irak inte skulle innebära någon kränkning av artiklarna 2 eller 3 i konventionen, främst eftersom klagandens asylberättelse inte bedömdes vara trovärdig.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2013-12-19) i målet B.K.A. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden till Irak. Europadomstolen meddelade dom i målet den 19 december 2013 och fann med röstsiffrorna sex mot ett att en utvisning av klaganden till Irak inte skulle innebära någon kränkning av artikel 3 i konventionen, främst eftersom klaganden ansågs ha möjlighet att bosätta sig i en annan del av landet än sin hemregion (det så kallade interna flyktalternativet).

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2013-11-12) i målet Söderman mot Sverige

    Klaganden, född 1987, upptäckte vid ett tillfälle i september 2002 en påslagen videokamera som var riktad mot det ställe i badrummet där hon klätt av sig för att duscha. Hennes styvfar dömdes av Falu tingsrätt för sexuellt ofredande avseende bl.a. denna händelse. Vidare förpliktades styvfadern att utge skadestånd till klaganden. Efter överklagande ändrade Svea hovrätt tingsrättens dom bl.a. på det sätt att åtalet mot styvfadern ogillades. Därmed lämnades även klagandens skadeståndstalan, som grundade sig enbart på åtalet, utan bifall. Med hänvisning till NJA 1996 s. 418 konstaterade hovrätten att det inte i sig var brottsligt att filma en person utan dennes vetskap. Klaganden fick visserligen reda på inspelningsförsöket men det omfattades inte av styvfaderns uppsåt. Teoretiskt sett skulle, menade hovrätten, handlandet kunna utgöra försök till barnpornografibrott men någon ansvarstalan för sådant brott hade inte förts i målet. Något straffrättsligt ansvar för filmningsförsöket kunde således inte komma i fråga. Högsta domstolen beslutade att inte meddela prövningstillstånd.  

    Inför Europadomstolen åberopade klaganden artikel 8 (rätt till respekt för privatliv) och artikel 13 (rätt till ett effektivt rättsmedel) och gjorde gällande att den svenska staten inte gjort tillräckligt för att skydda hennes privatliv i och med att hon inte kunnat få skadestånd för den kränkning som hon åsamkats genom styvfaderns försök att smygfilma henne i sexuellt syfte. I en dom i juni 2012 kom Europadomstolen, i normal sammansättning, fram till att någon kränkning av Europakonventionen inte förekommit. Klaganden överklagade dock domen till Europadomstolens stora kammare, (Grand Chamber), som i dom avkunnad den 12 november 2013 kom till en annan slutsats och slog fast att Sverige inte levt upp till sina förpliktelser enligt artikel 8 i Europakonventionen. Klaganden tillerkändes skadestånd och ersättning för rättegångskostnader.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2013-09-05) i målet I. mot Sverige

    Målet rörde frågan om en utvisning av klagandena - en man, en kvinna och deras barn - till hemlandet Ryssland skulle strida med artikel 3 i Europakonventionen (förbud mot tortyr m.m.).

    Klagandena sökte asyl i Sverige 2007 och åberopade att mannen under många år ägnat sig åt att dokumentera ryska statens övergrepp mot personer i Tjetjenien och överlämnat materialet till olika nyhetsbyråer och icke-statliga organisationer. På grund av detta uppgavs både kvinnan och mannen ha utsatts för tortyr av den ryska säkerhetstjänsten, vilket för mannens del resulterat i ärr efter brännmärken i form av ett kors på bröstet.

    Europadomstolen konstaterade inledningsvis att den allmänna situationen för återvändande tjetjener till Ryssland inte är tillräckligt allvarlig för att det i sig ska utgöra hinder för utvisning enligt artikel 3 i konventionen. Domstolen menade vidare att det fanns trovärdighetsbrister i klagandenas berättelser särskilt vad gällde uppgifterna om mannens påstådda journalistiska aktiviteter. De ansågs därför inte ha förmått visa att det förelåg en konkret och reell risk för tortyr eller annan illabehandling vid ett återvändande till Ryssland på grund av dessa aktiviteter.

    Domstolen konstaterade dock även att enligt rapporter utsätts återvändare för förhör, förföljelse och möjligen också frihetsberövande och misshandel av ryska säkerhetstjänsten eller lokal polis, och även av kriminella organisationer. Om mannen skulle bli föremål för kroppsvisitering och förhör vid återvändandet skulle det, genom de ärr han bär, omedelbart uppdagas att han tidigare utsatts för illabehandling av någon orsak och att det skett under senare åren. Detta skulle indikera att han tog aktiv del i det andra Tjetjenienkriget. Mot bakgrund härav fann Domstolen, sammantaget och med hänsyn tagen till de särskilda omständigheterna, att det förelåg välgrundad anledning att tro att klagandena skulle komma att utsättas för behandling i strid med artikel 3 i Ryssland och att det således skulle innebära en kränkning av Europakonventionen att utvisa dem till hemlandet. 

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2013-09-05) i målet K.A.B. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artiklarna 2 och 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden till Somalia. Europadomstolen meddelade dom i målet den 5 september 2013 och fann med fem röster mot två att en utvisning av klaganden till Somalia inte skulle innebära någon kränkning av artiklarna 2 och 3 i konventionen, bl.a. med hänsyn till den allmänt förbättrade säkerhetssituationen i Mogadishu. Klaganden begärde att målet skulle hänskjutas till domstolen i stor sammansättning. En panel med fem ledamöter av domstolen i stor sammansättning beslutade den 17 februari 2014 att avslå denna begäran, varvid domen av den 5 september 2013 blev slutgiltig.

    Läs beslutet i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2013-07-25) i målet Rousk mot Sverige

    Bakgrunden till målet var att klagandens bostad hade utmätts och sålts på exekutiv auktion för att verkställa betalningen av en skatteskuld. Klaganden och hans hustru hade även avhysts från bostaden. Inför Europadomstolen gjorde klaganden gällande att dessa åtgärder stod i strid med artikel 8 i Europakonventionen (rätt till respekt för privat- och familjeliv) och artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till konventionen (egendomsskydd).

    I sitt svaromål till Europadomstolen överlämnade regeringen till domstolen att bedöma om vad som framkommit i målet innebar att Sverige hade brutit mot de artiklar i Europakonventionen som klaganden hade åberopat.

    Europadomstolen kom fram till att försäljningen av klagandens bostad på exekutiv auktion varit en oproportionerlig åtgärd i förhållande till vad som föranledde den och att klagandens intressen inte hade beaktats i tillräcklig utsträckning vid beslutet att avhysa honom från bostaden. Europadomstolen ansåg därför att klagandens rätt till egendomsskydd och hans rätt till skydd för privat- och familjeliv hade kränkts. Genom domen blev Sverige skyldigt att utge skadestånd och ersättning för rättegångskostnader till klaganden.

    Läs beslutet i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2013-06-27) i målet M.K.N. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden, som är kristen, till hemlandet Irak. Europadomstolen meddelade dom i målet den 27 juni 2013 och fann med röstsiffrorna fem mot två att en utvisning av klagandena till Irak inte skulle innebära någon kränkning av artikel 3 i  konventionen, främst eftersom klaganden ansågs ha möjlighet att bosätta sig i en annan del av landet än sin hemregion (det så kallade interna flyktalternativet).

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2013-06-27) i målet A.G.A.M. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden, som är kristen, till hemlandet Irak. Europadomstolen meddelade dom i målet den 27 juni 2013 och fann med röstsiffrorna fem mot två att en utvisning av klaganden till Irak inte skulle innebära någon kränkning av artikel 3 i konventionen, främst eftersom klaganden ansågs ha möjlighet att bosätta sig i en annan del av landet än sin hemregion (det så kallade interna flyktalternativet).

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2013-06-27) i målet M.Y.H. m.fl. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen att utvisa klagandena, som är kristna, till hemlandet Irak. Europadomstolen meddelade dom i målet den 27 juni 2013 och fann med röstsiffrorna fem mot två att en utvisning av klagandena till Irak inte skulle innebära någon kränkning av artikel 3 i konventionen, främst eftersom klagandena ansågs ha möjlighet att bosätta sig i en annan del av landet än sin hemregion (det så kallade interna flyktalternativet).

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2013-06-27) i målet N.M.B. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden till Irak.

    Europadomstolen meddelade dom i målet den 27 juni 2013 och fann med röstsiffrorna fem mot två att en utvisning av klaganden till Irak inte skulle innebära någon kränkning av artikel 3 i konventionen, främst eftersom klaganden ansågs ha möjlighet att bosätta sig i en annan del av landet än sin hemregion (det så kallade interna flyktalternativet).

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2013-06-27) i målet N.M.Y. m.fl. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artiklarna 2 och 3 i Europakonventionen att utvisa klagandena till Irak.

    Europadomstolen meddelade dom i målet den 27 juni 2013 och fann med röstsiffrorna fem mot två att en utvisning av klagandena till Irak inte skulle innebära någon kränkning av artiklarna 2 och 3 i konventionen, främst eftersom klagandena ansågs ha möjlighet att bosätta sig i en annan del av landet än sin hemregion (det så kallade interna flyktalternativet).

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2013-06-27) i målet S.A. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artiklarna 2 och 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden till Irak.

    Europadomstolen meddelade dom i målet den 27 juni 2013 och fann med röstsiffrorna fem mot två att en utvisning av klaganden till Irak inte skulle innebära någon kränkning av artiklarna 2 och 3 i konventionen, främst eftersom klaganden ansågs ha möjlighet att bosätta sig i en annan del av landet än sin hemregion (det så kallade interna flyktalternativet).

    Länk till domen i dess helhet finns nedan
  • Europadomstolens dom (2013-06-27) i målet D.N.M. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artiklarna 2 och 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden till Irak.

    Europadomstolen meddelade dom i målet den 27 juni 2013 och fann med röstsiffrorna fem mot två att en utvisning av klaganden till Irak inte skulle innebära någon kränkning av artiklarna 2 och 3 i konventionen, främst eftersom klaganden ansågs ha möjlighet att bosätta sig i en annan del av landet än sin hemregion (det så kallade interna flyktalternativet).

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2013-06-27) i målet N.A.N.S. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artiklarna 2 och 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden till Irak.

    Europadomstolen meddelade dom i målet den 27 juni 2013 och fann med röstsiffrorna fem mot två att en utvisning av klaganden till Irak inte skulle innebära någon kränkning av artiklarna 2 och 3 i konventionen, främst eftersom klaganden ansågs ha möjlighet att bosätta sig i en annan del av landet än sin hemregion (det så kallade interna flyktalternativet).

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2012-12-18) i målet B.Z. mot Sverige

    Målet rörde en man från Eritrea som sökt asyl i Sverige men fått avslag i samtliga inhemska instanser. Inför Europadomstolen gjorde klaganden gällande att en utvisning skulle innebära en kränkning av artikel 3 (förbudet mot tortyr, m.m.) eftersom han riskerade att torteras eller dödas om han återvände till hemlandet. I beslut den 29 maj 2012 fann domstolen att målet skulle prövas i sak. Därefter preskriberades klagandens utvisningsbeslut, vilket innebar att han inte längre riskerade att utvisas från Sverige och att han kunde få en ny prövning av sin begäran om asyl och uppehållstillstånd i Sverige. Mot bakgrund därav och med hänvisning till artikel 37 i Europakonventionen fann domstolen i dom den 18 december 2012 att det inte längre var befogat att fortsätta prövningen av klagomålet och att det därmed skulle avskrivas.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2012-12-18) i målet P.Z. m.fl. mot Sverige

    Målet rörde en familj från Afghanistan bestående av en kvinna och hennes två barn som sökt asyl i Sverige men fått avslag i samtliga inhemska instanser. Inför Europadomstolen gjorde klagandena gällande att en utvisning skulle innebära en kränkning av artikel 3 (förbudet mot tortyr, m.m.) eftersom de riskerade att utsättas för tortyr eller annan liknande illabehandling om de återvände till Afghanistan. I beslut den 29 maj 2012 fann domstolen att målet skulle prövas i sak. Därefter preskriberades klagandenas utvisningsbeslut, vilket innebar att de inte längre riskerade att utvisas från Sverige och att de kunde få en ny prövning av sin begäran om asyl och uppehållstillstånd i Sverige. Mot bakgrund därav och med hänvisning till artikel 37 i Europakonventionen fann domstolen i dom den 18 december 2012 att det inte längre var befogat att fortsätta prövningen av klagomålet och att det därmed skulle avskrivas.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2012-12-18) i målet F.N. m.fl. mot Sverige

    Målet rörde en familj från Uzbekistan bestående av två vuxna och deras två barn som sökt asyl i Sverige men fått avslag i samtliga inhemska instanser. Till stöd för sitt klagomål inför Europadomstolen hade klagandena bl.a. anfört att pappan i familjen varit politiskt aktiv i ett oppositionsparti och att han deltagit i en demonstration i Andijan 2005 och han sedan dess var efterlyst av hemlandets myndigheter. De riskerade därför att utsättas för förföljelse och behandling i strid med artikel 3 om de utvisades till sitt hemland.

    I dom meddelad den 18 december 2012 kom Europadomstolen enhälligt fram till att det skulle innebära en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen (förbudet mot tortyr, m.m.) att utvisa klagandena till Uzbekistan. Domstolen förpliktade även Sverige att utge ersättning till klagandena för rättegångskostnader med 4 500 euro. I sin dom tog Europadomstolen fasta på landinformation som visade frihetsberövade personer regelmässigt utsätts för tortyr i Uzbekistan och att myndigheterna i landet har ett särskilt intresse för personer som deltagit i demonstrationerna i Andijan. Vidare beaktade Europadomstolen att det skett visst informationsutbyte mellan svenska och uzbekiska myndigheter som gjorde att de senare kunde komma att visa ett särskilt intresse för klagandena. Europadomstolen noterade även att det fanns information som tydde på att uzbekiska myndigheter fått kännedom om att pappan i familjen varit medlem i ett oppositionsparti. Mot bl.a. denna bakgrund ansåg Europadomstolen att klagandena vid ett återvändande riskerade att utsättas för behandling i strid med artikel 3.

     

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2012-12-06) i målet D.N.W. mot Sverige

    Målet rörde en man från Etiopien som fått avslag på sin ansökan om asyl i Sverige. Inför Europadomstolen gjorde han gällande att han riskerade att fängslas, torteras och dödas om han utvisades till sitt hemland och att beslutet att utvisa honom därmed stred mot artiklarna 2 och 3 i konventionen. Till stöd för sitt klagomål åberopade han bl.a. läkarintyg enligt vilket han led av posttraumatiskt stressyndrom och hade skador som kan han uppkommit genom tortyrliknande behandling. Han åberopade även en arresteringsorder från etiopiska myndigheter.

    Europadomstolen fann i dom meddelad den 6 december 2012 att det inte skulle inne­bära någon kränkning av artikel 3 i konventionen (förbudet mot tortyr, m.m.) att utvisa klaganden till Etiopien. Vid sin bedömning beaktade domstolen bl.a. att klagandens påståenden hade bedömts noggrant av Migrationsverket och migrationsdomstolen. Domstolen noterade att klaganden kan ha utsatts för tortyr i sitt hemland, men att huvudfrågan i mål av detta slag är huruvida klaganden riskerar tortyr vid ett återvändande till sitt hemland. Vidare uttalade domstolen att det fanns vissa trovärdighetsbrister i klagandens berättelse och att den arresteringsorder som klaganden hade åberopat hade lågt bevisvärde. Därvidlag beaktades en äkthetsbedömning av arresteringsordern som regeringen låtit göra. Domstolen tog även hänsyn till att klaganden varit politiskt aktiv i endast begränsad omfattning och att han lämnade Etiopien redan 2007. Mot denna bakgrund hade klaganden inte gjort det sannolikt att han riskerade att dödas eller utsättas för behandling i strid med artikel 3 om han utvisades till Etiopien.

    Två ledamöter var skiljaktiga och ansåg att det skulle strida mot artiklarna 2 och 3 i konventionen att utvisa klaganden.

    Läs domen i dess helhet här