Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik

Att främja och öka respekten för de mänskliga rättigheterna är en prioriterad uppgift för utrikesförvaltningen. Uppgiften ska genomsyra alla delar av utrikespolitiken, såväl det internationella utvecklingssamarbetet som migrationspolitiken, säkerhetspolitiken och handelspolitiken.

År 1948 antogs FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, vilken utgör grunden för dagens omfattande globala och regionala nätverk för att skydda människors rättigheter.

Svenskt engagemang
De mänskliga rättigheterna ger individen ett grundläggande skydd och syftar till att garantera friheter och skapa förutsättningar för ett värdigt liv åt alla. De mänskliga rättigheterna gäller för alla människor utan åtskillnad, oavsett land, kultur eller specifik situation. Ingen regering kan hävda särskilda förhållanden som tradition, kultur eller religion som skäl för att kränka de mänskliga rättigheterna.

Målet för arbetet med de mänskliga rättigheterna i svensk utrikespolitik är att bidra till att rättigheterna som slagits fasts i FN och andra internationella fora ska komma alla människor till del. Sverige ska vara en tydlig röst i världen för de mänskliga rättigheterna. Regeringen agerar bilateralt, genom EU och multilateralt för att de mänskliga rättigheterna ska efterlevas fullt ut i alla världens länder. Sverige ska reagera mot förtryck och övergrepp, förhindra diskriminering och bidra till att stärka andra länders kapacitet att respektera de mänskliga rättigheterna. Värnandet om de mänskliga rättigheterna genomsyrar utrikespolitikens alla delar. Regeringen arbetar bl.a. för att stärka sambandet mellan mänskliga rättigheter, demokrati och utveckling, och för att ge de mänskliga rättigheterna en mer framträdande roll i arbetet för fred och säkerhet. Sveriges arbete för de mänskliga rättigheterna i utrikespolitiken, i EU och nationellt ska präglas av samstämmighet och konsekvens.

En utmaning handlar om att motverka förtryck ofta i form av kränkningar av mänskliga rättigheter, som på olika sätt drabbar kvinnor och män, och om brist på demokrati. Målet om en rättvis och hållbar global utveckling förutsätter att alla, både kvinnor och män, har makt över sina egna liv.

Engagemanget för mänskliga rättigheter genomsyrar såväl riksdagens partier som ett brett spektrum av enskilda organisationer. Denna samsyn om de mänskliga rättigheternas betydelse i utrikespolitiken är värdefull för Sveriges möjligheter att bedriva ett framgångsrikt arbete och stärker trovärdigheten i våra insatser för de mänskliga rättigheterna.

Folkrättens betydelse
De mänskliga rättigheterna är en central del av folkrätten och Sverige fäster stor vikt vid att alla stater, stora som små, respekterar folkrätten. Förtryck och kränkningar av individens rättigheter leder ofta till instabilitet och väpnad konflikt, såväl inom som mellan länder. Detta påverkar i sin tur internationell fred och säkerhet. Vår strävan att främja respekten för de mänskliga rättigheterna har därmed också en säkerhetspolitisk grund.

En gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i EU (GUSP)
EU ska utforma och föra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och de mänskliga rättigheterna ska genomsyra EU:s handlande i dessa frågor. Ett samarbete ger ökad tyngd åt EU:s agerande och Sverige har konsekvent betonat vikten av ett gemensamt arbete för de mänskliga rättigheterna inom unionen.

Ett av de verktyg som EU har till sitt förfogande genom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är de riktlinjer om mänskliga rättigheter som unionen har utvecklat. Dessa riktlinjer belyser samtidigt de frågor som EU ger hög prioritet.