Ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter

Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter ‒ ramkonventionen ‒ godkändes av Europarådets ministerkommitté den 10 november 1994 och trädde i kraft den 1 februari 1998.

Konventionens syfte är att skydda nationella minoriteters fortlevnad. Skyddet av nationella minoriteter och av de rättigheter och friheter som tillkommer personer som tillhör dessa minoriteter utgör en integrerad del av det internationella skyddet av mänskliga rättigheter och faller som sådant inom ramen för internationellt samarbete.

Konventionen innehåller bestämmelser som garanterar minoriteter en rad grundläggande mänskliga rättigheter och friheter: bl.a. skydd från diskriminering, fientlighet och våld, mötes-, förenings-, yttrande-, tanke-, samvets- och religionsfrihet och åsikts- och yttrandefrihet på det egna språket.

Staterna som tillträtt konventionen åtar sig vidare att erkänna att den som tillhör en nationell minoritet har rätt att fritt och utan ingripande använda sitt minoritetsspråk privat och offentligt, och såväl muntligt som skriftligt.

För Sveriges del så ratificerades konventionen den 9 februari 2000 och konventionsåtagandena trädde i kraft den 1 juni 2000. I samband med ratifikationen angavs att de nationella minoriteterna är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar.

Läs mer om Ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter på Europarådets webbplats

Nyheter