ILO

Internationella arbetsorganisationen (ILO) är FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor. ILO har som grundläggande mål att bekämpa fattigdom och befrämja social rättvisa. I uppgifterna ligger att främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen, samt att värna om fackliga fri- och rättigheter.

ILO:s konstruktion bygger på att sammanföra regeringar med arbetstagare och arbetsgivare i en trepartisk institutionell struktur. På så sätt kan man hantera normbildning, motverka konflikter och lösa tvister med fredliga medel. Trepartsstrukturen är ILO:s unika kännemärke. Det är den enda FN-organisationen där, utöver regeringarna, aktörer i det civila samhället deltar som fullvärdiga beslutande parter i såväl styrelse som det högsta beslutande organet (Internationella arbetskonferensen, ILC).

Över 180 konventioner
ILO är en konventionsbaserad organisation med över 180 konventioner. År 1998 antog ILC en deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet, samt riktlinjer för dessas uppföljning. I deklarationen fastslås att alla ILO:s medlemsländer genom sitt medlemsskap i ILO och sin anslutning till ILO:s stadga har en förpliktelse att respektera, främja och genomföra de principer och rättigheter som är teman för ILO:s grundläggande rättighetskonventioner. De rättigheter som åsyftas avser:

  • föreningsfrihet, organisationsrätt och erkännande av rätten till kollektiva förhandlingar
  • avskaffande av alla former av tvångsarbete
  • avskaffande av barnarbete (särskilt de värsta formerna av barnarbete)
  • avskaffande av diskriminering i arbetslivet.

ILO förfogar inte över några sanktionsmedel. Arbetsmetoderna är dialog, rådgivning, experthjälp och tekniskt bistånd. Sverige har ratificerat åtta konventioner.

Enligt ILO är arbetsrätten viktigare än någonsin i en globaliserad ekonomi. Det handlar dels om att hävda betydelsen av sysselsättning och förhållandena på arbetsplatsen, dels om nödvändigheten att diskutera makroekonomiska förhållanden i en social kontext. I februari 2002 lanserades en kommission för att studera olika aspekter av den sociala dimensionen av globaliseringen.

Granskning av efterlevnaden av ILO:s konventioner
De stater som anslutit sig till ILO:s konventioner ska rapportera om statens arbete för genomförandet av rättigheterna. Staterna måste ge nationella representanter för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer tillfälle att yttra sig över rapporterna. Rapporteringsskyldigheten slås fast i ILO:s konstitution och varierar mellan de olika konventionerna. För de åtta grundläggande konventionerna om mänskliga rättigheter ska rapporter lämnas in vartannat år.

En kommitté som består av 20 oberoende experter granskar och kommenterar staternas rapporter. Ledamöternas oberoende innebär att de inte är representanter för sina regeringar utan är företrädare i kraft av sin personliga kapacitet. Expertkommittén lämnar individuella kommentarer till staterna i form av "observations" och "direct requests". "Observations" är aktuellt när en stat misstänks för allvarliga eller långvariga kränkningar av rättigheter på arbetslivets området. Kommentarerna publiceras varje år. "Direct requests" kan aktualiseras när Expertkommittén behöver mer information från en stat för att kunna göra en bedömning av om staten lever upp till konventionens krav.

ILO:s webbplats
Svenska ILO-kommitténs webbplats

Nyheter